publicerad: 1936
KLAVE kla3ve2, äv. (bygdemålsfärgat) KLAV kla4v, sbst.2, r. l. m.; förr äv. KLAVA, r. l. m. (l. f.); best. -en resp. (till klava) -an; pl. -ar.
Ordformer
(klav 1712—1898. klave (claf(f)ue, -fve), nom. l. oblik form 1538 osv. klava (-f(f)ua, -fva), nom. c. 1635—1907, oblik form 1647—1769)
1) band av trä (i sin enklaste form bestående av en smidig vidja) l. ring av järn (ofta bestående av två rörliga skänklar vilka kunna hopknäppas) som anbringas kring halsen på kreatur för att tjäna som fäste för det tåg l. den kätting varmed djuret skall bindas l. ledas l. för att (i sht på kor) fasthålla skällan; bindsle; äv. bildl.: boja, band. VarRerV 44 (1538). Kooskälla med Klafwa. BoupptSthm 1667, s. 21. Hästarne hade en klafve om halsen. Kalm Resa 2: 335 (1756). Frå sin barndom vant vid klafvar, / Norges folk för pisken trafvar. Wallenberg (SVS) 1: 192 (1771). Köpa klafve innan man får ko. Björkman (1889). Nu bölar doft den väldige tjuren / och skakar med orolig nacke sin klaf. Karlfeldt FridVis. 24 (1898). Berg SkansenVagnh. 23 (1926). — jfr VIDJE-KLAVE m. fl. — särsk. [benämningen uppkommen därav att den på vissa äldre svenska mynt avbildade, halvrunda o. starkt stiliserade skölden till formen påmint om en kreatursklave] om bild (i äldre tid bestående av en enkel, halvrund sköld) på reversen av mynt; i sht i uttr. spela l. kasta krona och klave, om det slags spel l. lottning som består däri att en person kastar en slant i luften o. låter den omständigheten huruvida slanten efter nedfallandet visar upp adversen (”kronan”) l. reversen (”klaven”) bli utslagsgivande i viss tävling, för visst beslut o. d., spela krona o. pil, spela gubbe o. pil; äv. om liknande spel med knappar o. d. Ihre (1769). Skolgossar .. springa och spela Krona och Klave på vårdslösade Grafvar. ABremer (1837) hos Bremer Brev 1: 556. Låt oss kasta krona och klafve om hvem som ska betala för båda. Backman Dickens Pickw. 1: 23 (1871). Norman GossLek. 127 (1878). Krona, jag vinner, klafve, du tappar. SvD(A) 1917, nr 62, s. 7. jfr: (Kristofer av Bajerns Åboörtug har) å den ena sijdan ett K. med ett A. ,.. å den andra sijdan 3 Cronor, uthi een klafwa liggiande på ett kors med kringskrift Kristopher Rex S. Dijkman Obs. G 7 a (1686).
2) skogsv. för mätande av träds diameter avsett skänkelformat instrument (numera vanl. av stål) bestående av en måttstav med två vinkelrätt mot densamma ställda, parallellt löpande armar av vilka den ena (den övre) är fast, den andra (den undre) skjutbar (längs måttstaven); äv. (i sht i uttr. enarmad klave) om dylikt instrument på vilket den undre, rörliga armen saknas. Ström Skogsh. 125 (1830). Juhlin-Dannfelt (1886). Klafve skall alltid af huggaren medföras och användas. Ekman SkogstHb. 76 (1908). Edberg TräB 11 (1929). — jfr DIAMETER-, HÖJD-, TUM-KLAVE m. fl.
3) [möjl. föreligger här i vissa fall anslutning till nt. klauwe, klāwe, t. klaue, klo, kloformigt redskap m. m.] (†) om olika slag av gaffelformiga l. med skänklar o. d. försedda redskap l. redskapsdelar; jfr KLOVE 2. Bromell Berg. 52 (1730; om fångstredskap vid pärlfiske). Schultze Ordb. 2334 (c. 1755; om giller för fåglar). JernkA 1819, s. 123 (om metallklyka l. ”hängsle” för upphängning av malmvåg). VexjöBl. 1846, nr 25, s. 4 (om bygel på fickur?).
Ssgr: A: (1) KLAV-BAND. (klav- 1750—1888. klave- 1581—1750) klave l. ämne till klave; bindsle. Brahe Oec. 99 (1581; uppl. 1920). En gammal plägsed är, at emellan Juhl och Trätton dagen utur skogen hemta klafveband. Salander Gårdzf. 170 (1727). 4 st Klaf band af jern. BoupptRasbo 1750. Sundblad GBruk 130 (1881). —
(1) -BINDA, v.
1) i sht landt. binda (kreatur) med klave (i bås); nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.: bunden med klave; särsk. i sådana uttr. som klavbundna djur (kreatur, nöt) för att beteckna djur av sådan storlek l. sådant slag att de bindas med klave (motsatt: kalvar, småkreatur). Dalin Arg. 2: 349 (1734, 1754; i bild). Gården (Tjolöholm) håller 50 klafbundna nöt och 56 får. Barchæus LandthHall. 37 (1773). Plats finnes i ladugården för 100 stycken klafbundna djur. PT 1913, nr 211 B, s. 2.
2) bildl.: beröva (ngn l. ngt) friheten, lägga bojor på, binda, fjättra; fastbinda l. fastkedja (ngn l. ngt vid ngt), fjättra l. fastlåsa (ngn l. ngt under ngt); i sht i p. pf. i adjektivisk anv.; äv. refl.: binda sig, låsa fast sig (vid l. under ngt). Möller (1790). Han vill ej klafbinda någon vid vissa på förhand uttänkta detaljföreskrifter. KrigVAH 1883, s. 186. Den franska pressen var under despotismens tid naturligtvis klafbunden. VL 1894, nr 295, s. 2. Man ville .. klafbinda den fria vetenskapliga forskningen. Annerstedt Rudbeck Bref clxxxix (1905). De verkligt dugande statsmännen låta sällan klavbinda sig av teorier. NDA(A) 1929, nr 347, s. 3. SvD(A) 1930, nr 108, s. 11. Tyvärr klavbands B:s spiritualitet av det löfte han givit sin hustru att hålla tand för tunga. Hellström Storm 174 (1935). —
(3) -JÄRN. tekn. om järnringar l. -öglor varmed timmerbommar sammanlänkas. TT 1883, s. 138. HbSkogstekn. 373 (1922). —
(1) -LÅS. (†) ett slags hänglås vars bygel liknar en klave, polhemslås. Ovalt lackeradt klaflås med konstläsning. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 49. jfr Ambrosiani DokumPprsbr. 195 (i handl. fr. 1788). —
(1) -NÖT, n. [jfr sv. dial. klavanöt, nor. dial. klavenaut] landt. klavbundet nöt. Topelius Vint. I. 1: 53 (1863, 1880; bildl.). Dens. Fält. 5: 9 (1867). PT 1918, nr 9, s. 1.
B (†): KLAVE-BAND, se A.
Spoiler title
Spoiler content