SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLIENT kliän4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet cli-)
Etymologi
[jfr d. klient, holl. cliënt, t. klient, eng. o. fr. client; ytterst av lat. cliens (gen. clientis), person som står under ngns beskydd, skyddsling; sannol. eg.: som sluter sig till ngn, o. i så fall bildat till stammen i verbet clinare, luta, o. besläktat med KLIMAT o. KLINIK, ävensom med LID]
1) i fråga om fornromerska förh.: person som stod i ett visst underdånighets- l. skyddslingsförhållande till ngn annan (”patronus”). Höpken 1: 436 (1765). Geijer I. 6: 4 (1839). Sundén RomAnt. 28 (1903). Almquist VärldH II. 1: 444 (1931).
2) [jfr liknande anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] person som ställer sig under ngns beskydd, (ödmjukt tillgiven) skyddsling; stundom närmande sig bet.: anhängare, vasall, stundom: gunstling; äv. i utvidgad anv., om stat o. d. Någons klient, förr äv. klient av någon. JMessenius (1641) i HSH 9: 193. Förunna mig dän höga Nåden, at vara räcknad ibland E. E:s aldra ringaste och trognaste Clienter och vördare. KStobæus (1738) hos Fürst Stobæus 66. Palmfelt Vitt. 370 (c. 1740). Ahlström vore en client af gref Axel Fersen och honom til lif och själ tilgifven. GJEhrensvärd Dagb. 2: 217 (1780). Excellensen Ramel och presidenten Lagerheim interresserade sig hvar för sin client. HH XXV. 2: 69 (1809; i fråga om besättande av en prästtjänst). Englands bundsförvant Ryssland och dennes klient Serbien. Steffen Krig 2: 109 (1915). — särsk. (†) i brevunderskrifter o. d. ungefär liktydigt med: (eder) ödmjuke tjänare; ofta i förb. med ngt synonymt ord, t. ex. klient och tjänare. JMessenius (1641) i HSH 9: 195. Hagström Herdam. 3: 149 (i handl. fr. 1659). Eder Högvyrdighetz och Venerandi Consistorii Ödmiukaste Client och tienare Elias Amerin. VDAkt. 1725, nr 430.
3) [jfr liknande anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] person som rådfrågar en advokat l. en läkare, kund hos advokat l. läkare; äv. i allmännare anv., om person som tillhör ngns (l. en institutions o. d.) klientel (se d. o. 3). Schroderus Waldt 66 (1616). En Advocat .. skal sin client .. icke öfwergifwa. Schroderus Comenius 660 (1639). Den stora massan af ungdomen, danspalatsens klienter. Thyrén Sedl. 39 (1915). En doktor, sällsynt omtyckt av sina klienter. Östergren (1930).
Ssgr: KLIENT-FÖRHÅLLANDE. särsk. till 1, i fråga om fornromerska förh., om det avhängighetsförhållande vari en klient stod till sin ”patronus”. Boëthius HistLäsn. 1: 201 (1895). —
(3) -SKARA. klientel (se d. o. 3). —
(2) -STAT. (nytt ord) om mindre stat som gm allians l. dyl. står i visst beroende av en större. SvD(A) 1932, nr 343, s. 4. Därs. 1933, nr 56, s. 4.
Avledn.: KLIENTSKAP, n. till 1 l. 2: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara ngns klient. Holmberg (1795; under clientèle). (N. N.) tyckes hafva stått i något slags klientskap till familjen. SD(L) 1902, nr 563, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content