publicerad: 1936
KLIMPA klim3pa2, v.1 -ade; förr äv. (i bet. 1) KLIMPAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -NING.
Ordformer
(klimp- c. 1540 osv. klymp- c. 1635)
Etymologi
1) refl., förr äv. dep.: klibba ihop sig till (små) klumpar, bilda klimpar; bliva uppblandad med klimpar, bliva klimpig; klumpa sig; särsk. om (beståndsdel i) lös l. mjuk (särsk. fuktig, mer l. mindre gröt- l. degliknande) massa. Gröten klimpar sig. Wollimhaus Ind. (1652; dep.). Mältan utröres .., at hon ingalunda samanbrinder, klimpas eller möglas. Broman Glys. 3: 108 (c. 1730). (Man) hvisspar .. (vetemjölet) väl i smöret at det intet klimpar sig. Oec. 269 (1730). Högstedt MatnVVäxt. 17 (1918; om stuvning). — särsk.
a) (†) om hår, dun o. d.: tova ihop sig till klumpar l. tussar. Mins huru skägget och alle håren i ansichte klimpadhes på tigh. Bureus Suml. 61 (c. 1600). (De fattiga kunde) samla dunet af Salix .. til hufvud-kuddar, hvilket är mjukt som fieder och klimpar sig ej. SvSaml. 3: 66 (1764). Retzius FlOec. 240 (1806; om ängsull i sängkläder).
b) (†) fastna i klumpar (vid l. på ngt). Snön klimpadhes så vnder fötterna på hestarna, at (osv.). OPetri Kr. 322 (c. 1540). Orenligheten (på duvornas ben måste) borttagas, när han klimpat sig vid them. Broocman Hush. 3: 59 (1736).
c) (†) i p. pf. ss. adj.: som klimpat sig, som förekommer i form av klumpar. Gödsel, som klimpad föres ut om vintern så fort den hinner samlas. VetAH 1803, s. 267.
2) (†) packa samman (ngt) i klumpar? Vid Boskapens utfodring nyttjas äfven renmåssa, hvilken samlas och klimpas om hösten. VetAH 1803, s. 264.
3) (†) intr., i uttr. det klimpar i sko, snön o. d. fastnar i klumpar vid skorna, det klabbar vid skorna. Weste (1807).
Särsk. förb. (till 1): KLIMPA IHOP SIG10 04 0, förr äv. KLIMPAS IHOP. Schroderus Dict. 267 (c. 1635; dep.). Arenander Lin. 28 (1910). —
KLIMPA SIG SAMMAN10 0 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. VetAH 1789, s. 144. Bremer Hertha 3 (1856; i bild). —
Spoiler title
Spoiler content