som klimpat sig; som består av l. är uppblandad med l. full av (små) klimpar l. klumpar; kännetecknad av förekomst av klimpar. Klimpig mjölgröt. Klimpigt mjöl. Eneman Resa 2: 100(1712; om aska). Warg 379(1755; om deg). MSolberg(c. 1770) i HTSkån. 6: 393 (om jord). Söderlund Pekka 64(1926; om välling).
Avledn.: KLIMPIGHET, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara klimpig. SAOL(1874).
