[jfr d. klinke (op), t. klinken; avledn. av KLINKA, sbst.1]
(†) röra vid klinkan på en dörr o. d.; öppna en dörr något litet; äv. i uttr. klinka på en dörr. Schultze Ordb. 2310(c. 1755). Lindfors(1815). Meurman(1846).
Särsk. förb.: KLINKA TILL. (†) stänga en dörr (gm att fälla ned klinkan). Dähnert 147(1746).
