SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLINKRA kliŋ3kra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr holl. klinkeren; avledn. av KLINKER]
(i fackspr.) om lera: vid bränning smälta ihop o. förlora porositet, sintra ihop; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. De amerikanska istids-bildningarna synas .. sakna klinkrande leror. TT 1899, K. s. 2. Därs. 1900, K. s. 68. — jfr FÖR-KLINKRA.
Särsk. förb.: KLINKRA SAMMAN10 32 l. 40. (i fackspr.) Halveldfasta ”klinkerleror”, som ”klinkra” samman vid bränningen till ett tätt och fast gods. Ymer 1915, s. 195.
Spoiler title
Spoiler content