KLINO- kli1no- l. -å- l. -ω-.
Ordformer
(förr äv. skrivet clino-)
Etymologi
[jfr t. klino-, eng. o. fr. clino- (i ssgr); till gr. κλίνειν, luta, böja (jfr DEKLINERA, DIKLIN, ENKLITISK, INKLINERA, KLINIK, KLINISK, MONOKLIN, ävensom LÄNA, stödja sig), till en ieur. rot kli, luta, böja (jfr KLIENT, KLIMAT, LID, backe, LIDER, LITA)]
(i fackspr.) i ssgr: lutnings-, böjnings-, lutande, sned.
Ssgr (i fackspr.): KLINO-GRAFISK10 40. i sht tekn. i uttr. klinografisk projektion, sned projektion. Ekbohrn (1904). BonnierKL 9: 621 (1926). —
-KLOR 104. miner. benämning på tydligt kristallinisk klorit (med vanligtvis mycket stor vinkel mellan de optiska axlarna), pennin. HSjögren Min. 179 (1880). SvUppslB 15: 582 (1933). —
-METER1040. [jfr t. klinometer, eng. clinometer, fr. clinomètre]
1) instrument varmed ett plans l. en linjes lutning mot horisonten mätes. NF 8: 851 (1884). 2UB 5: 45 (1902).
2) sjöt. instrument för avläsande av ett fartygs styrlastighet l. krängning l. trimförändring. Ekbohrn NautOrdb. (1840). SvUppslB (1933). —
-STAT104. bot. för växtfysiologiska undersökningar avsedd apparat i vilken det undersökta materialet (för eliminering av ensidig tyngdkrafts- o. ljusvärkan) kan vridas i horisontal l. vertikal led. Wallengren (o. Hennig) 1: 29 (1909). SvUppslB (1933).
SAOB
