KLOSSA klos3a2, ngn gg klωs3a2, äv. KLOTSA klot3sa2, ngn gg klωt3sa2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(klossa 1892 osv. klotsa 1900 (: klotsning) —1934. klåtsa 1752)
(i fackspr.) motsv. KLOSS, sbst. 1: förse (ngt) med kloss(ar), särsk. ss. stöd l. underlag l. fäste o. d.; äv. (i förb. KLOSSA AV) för att beteckna borttagande av klossar. PH 5: 3450 (1752). Orsaken till ställningsraset var, att arbetarna ej ”klossat” en bom mellan spirorna högst uppe på ställningen. SvD(A) 1932, nr 216, s. 5.
Särsk. förb.: KLOSSA AV10 4. (i fackspr.) vid pappersbruk: ur papperspress borttaga de ovanpå ”posten” placerade klossbrädorna. Ambrosiani DokumPprsbr. 370 (1923).
