SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLUDDERI klud1eri4, n.; best. -et l. -t; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. kludderi, nt. klüterije; vbalsbst. till KLUDDA. Bet. 2 beror på anslutning till KLADDERI, sbst.2]
1) (vard.) vbalsbst. till KLUDDA: ”kluddande”, ”kludd”; ofta mer l. mindre konkret. — särsk.
a) motsv. KLUDDA 5, = KLUDD, sbst.2 1. Weste (1807). Betti (upphörde) .. med sin blomstermålning, hvilken hon förklarade för bara kludderi. Folcker Stinde 2: 55 (1886). De vidunderliga kludderierna (på konstgalleriet). Lindqvist Locke Lyck. 95 (1928). — jfr FÄRG-KLUDDERI.
b) (mindre br.) motsv. KLUDDA 8, = KLUDD, sbst.2 4. Utrikes tåls icke sådant kludderi (dvs. fusk); ty måste våra käril omsmältas, när de komma ut. Polhem Test. 106 (c. 1745). Det är .. ledsamt att ännu ej kunna meddela några resultat af mina kemiska företag, om de kludderier jag förehaft förtjena att så kallas. NNordenskiöld (1818) hos Berzelius Brev 11: 13.
2) (†) = KLADDERI, sbst.2; jfr KLADDA, v.2 Sylvius Mornay 347 (1674).
Spoiler title
Spoiler content