publicerad: 1936
KLUDDRIG klud3rig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(kluddrig 1749. kludrig 1749 (: kludrikt, n. sg.))
Etymologi
(i vissa trakter, vard.) ”kluddig”. — särsk.
1) = KLUDDIG 2; jfr KLUDDER, sbst.2 2, KLUDDRA 2. Theras uthlåtande .. hvilket iag .. har then ähran in originali öfversända, ehuru kludrikt thet och är. VDAkt. 1749, nr 88.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content