publicerad: 1936
Etymologi
[fsv. klutra (i bet. 2); jfr nor. dial. klutra, pladdra m. m.; sannol. av ljudhärmande l. ljudmålande urspr.]
(†)
1) intr.: jollra (med barn). Lijka som en .. fadher plägar vndertijdhen klutra medh sina små barn, och foga sitt taal efter theras förstånd, brukandes samma ord som barnen (så osv.). Phrygius MRosengren A 6 a (1608).
2) tr.: tadla, klandra; väcka klander rörande (ngt). Verelius 133 (1681). Schultze Ordb. 2320 (c. 1755).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content