publicerad: 1936
KLUTTER, sbst.2, n.
Ordformer
(kluter c. 1755. klutter 1681—1706)
(†) vbalsbst. till KLUTRA.
1) motsv. KLUTRA 1: joller, ”sludder”. Rädd-Manns Tahl blijr idel klutter. Runius (SVS) 2: 48 (1706).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content