publicerad: 1936
KLÄRA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; äv. KLÄR, sbst.
Ordformer
(klera 1788—1807. klära 1762—1823. kläär 1687)
Etymologi
(†) kem. fin benaska använd ss. kapellaska (se KAPELL, sbst.4 ssgr). Hiärne Berghl. 458 (1687). Rinman (1788). Weste FörslSAOB (1823).
Spoiler title
Spoiler content