KLÄRVOAJANS klä1rvoajaŋ4s l. klæ1r-, l. -vå- l. -vω-, r. (f. Ahlman (1872)); best. -en.
Ordformer
(i sht förr vanl. skrivet clairvoyance. clairvoyens 1828—1890. klärvoajans 1889 osv.)
Etymologi
[jfr eng. clair-voyance; av fr. clairvoyance, avledn. av clairvoyant (se KLÄRVOAJANT, adj.)]
påstådd förmåga hos vissa människor att (under ett abnormt själstillstånd) uppfatta värkligheten utan förmedling av sinnena o. utan den inskränkning som sinnena innebära, t. ex. förmåga att kunna se vad som tilldrager sig långt borta dit den naturliga synen icke når o. d.; jfr FJÄRR-SKÅDANDE, sbst.,KLAR-SEENDE, sbst.,KLAR-SYN.Det är förunderligt, huru pigor tyckas utkorade för clairvoyancen. Kellgren 2: 112(1787). Då .. Mesmers anhängare ville .. påstå sig kunna åstadkomma den s. k. clairvoyancen eller försätta den magnetiserade personen i ett sådant tillstånd, att han skulle kunna förutsäga tillkommande ting, läsa med slutna ögon, uppfatta en annan persons tankar o. s. v., så är detta endast bedrägeri. Uhrström Hemläk. 290(1880). Clairvoyancen är nära slägt med den dubbla personlighetens eller det andra jagets fenomen, ty den klarseende synes antingen hafva gåfvan att förflytta sig sjelf till aflägsna platser eller ock att flytta andra orter inom synhåll för sig. Bergen Andehist. 105 (1893). SvUppslB(1933).
