SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNATTE knat3e2, i bet. 14 r. l. m., i bet. 5 m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. knatt, knatte, översta toppen av ett bärg, klint, knatte, mindre sten, liten kutting, människa l. djur av undersätsig växt, liten gosse m. m., motsv. d. dial. (Jyll.) knat, brink, sandbacke, nor. dial. knatt, natt, bärgknalle, bärgstopp, knott, nott, träkloss m. m., människa l. djur av undersätsig växt, liten pojke m. m., isl. knǫttr (nyisl. hnöttur), kulformig kropp, klot, boll; av germ. knattu-, kula, boll, möjl. ytterst besläktat med KNAPP, sbst. o. adj., KNOGA, KNUSSLA, KNÅDA m. fl.]
1) (i vissa trakter, föga br.) om den översta (kullriga) toppen av ett bärg, bärgstopp, bärgklint; bärgknalle. Björkman (1889). (De) lade sig på den översta knatten och blickade ut över bygden och byn. Palm Kvinn. 112 (1919). — jfr BÄRG-KNATTE.
2) (i vissa trakter, vard., föga br.) liten kagge, ”kutting”. Björkman (1889; med hänv. till kagge). Östergren (1930).
3) (†) liten bål (fylld med punsch); särsk. i uttr. en knatte punsch, en liten bål punsch. Jag lät taga in hvad man kallar en liten knatte. Wetterstedt Mut. 202 (1832). I prestkammarn satte / Vi gubbar oss ned / Och bryggde en knatte, / Och den med besked. Sehlstedt 3: 40 (1867). jfr FoU 15: 96 (1902).
4) (i vissa trakter, vard.) ”kvarting” (punsch), ”knatting” (rymmande 17 centiliter); äv. om litet kvantum konjak l. visky (lagom till grogg). SvStCederschiöld 359 (1914). Östergren (1930).
5) (i vissa trakter, vard.) småväxt person; särsk. dels om liten, undersätsig karl, dels om liten gosse; parvel, ”knatting”. Lundell (1893). En liten knatte till polis. UNT 1920, nr 7439, s. 6. Jag kan inte stå till svars att låta en sån knatte röka. Bergman Jag 94 (1923). De små knattarna i ettan (dvs. i första klassen). SvD 19/1 1930, Söndagsbil. s. 15. Moberg Rosell 290 (1932).
Avledn.: KNATTING, i bet. 13 r. l. m., i bet. 4 m.
1) (i vissa trakter, föga br.) till 2: liten kagge, ”kutting”. Fröding ESkr. 2: 37 (1891).
2) (†) till 3: liten bål (se BÅL, sbst.2 1); särsk. om punschbål. Törneros Brev 1: 297 (1826; uppl. 1925). Därs. 2: 96 (1827).
3) (i vissa trakter, vard.) till 4: ”kvarting” (punsch). Östergren (1930; med hänv. till knatte). En knatting punsch. SvD(A) 1933, nr 113, s. 13.
4) (i vissa trakter, vard.) till 5: liten gosse, parvel, pojkvasker, ”byting”. Lindberg FinNov. 1: 160 (1894). (Han) har alltsedan han var en liten knatting sysslat med bollspel. SvD(A) 1932, nr 209, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content