SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNICKA knik3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av t. knicken, knäcka, bryta m. m. (av germ. knik-, böja (sig), kröka (sig) o. d. (jfr KNEK o. KNICK, sbst.1)]
(i fackspr.) motsv. KNICK, sbst.1 1: böja ngt i en tvär vinkel (ofta med bibegrepp av att det böjda skadas gm krökningen); ”bryta”, knäcka (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, = KNICK sbst.1 1. Warfvinge ÅrsbSabbatsbSjukh. 1889, s. 99. Enär tåget och dess delar (gm ett visst förfarande vid slagning av knut) .. blir mindre våldsamt knickadt och brutet. Öhrvall Knut. 15 (1908). Därs. 25 (: knickning; konkret). En akut hydronephros, förorsakad af en knickning eller vridning af uretern. LbInternMed. 2: 1037 (1918).
Särsk. förb.: KNICKA AV10 4. (i fackspr.) böja (ngt) i en tvär vinkel (så att skada uppstår); bryta av, knäcka av. Svartz MatsmältnSj. 174 (1932).
Spoiler title
Spoiler content