KNICKER knik4er, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[av ä. t. knicker, vbalsbst. till knicken, böja m. m. (se KNICKA, v.1)]
(†) parasoll vars skaft var försett med en led så att den kunde vändas åt sidan l. fällas ihop. Knicker begagnas blott då man åker och äro då kantade med mycket vackra spetsar. SthmModeJ 1847, s. 56. Freja 1874, s. 65.
