frambringa l. giva ifrån sig ett knarrande läte (i högt tonläge); särsk. i fråga om ett av morkullans läten; äv. opers.; jfr KNORPA,KNORRA, v.1,KNORTA, v. Åt alla håll knispade och knorrade det, och ytterligare tre (mor-)kullor kommo mig i håll och blefvo fällda. Kolthoff Minn. 74(1897). En morkulla drar knispande och knorrande fram öfver skogstopparne. Dens. DjurL 25(1899). FoFl. 1909, s. 113.2NF 18: 1120(1913).
