SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNOCKLA, sbst.1, r. l. f.
Ordformer
(knok-)
Etymologi
[jfr nor. dial. knukla, knoge; jfr sv. dial. knyklo, knöl, tuva, skrynkla, knjokel, ledknöl; jfr äv. d. knokkel, mnt. knokel; till stammen i KNOKA, sbst.]
(†) led, knoge; jfr KNOKA, sbst. Schultze Ordb. 2365 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content