SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNOLLRA, v.1 -ade.
Ordformer
(knulr-)
Etymologi
[sannol. gm konsonantomkastning uppkommet av KNORLA, v.1 (se för övr. under KNOLLRA, v.2)]
(†) frambringa l. avgiva ett svagt bullrande l. brummande ljud, kurra, kuttra; jfr KNORLA, v.1 1 a, KNORRA, v.1 1 b. Grååt; kullra som en Swaan: och knulra som en Swala. Dahlstierna (SVS) 144 (1698). Hörer tu wel, min bedröfwada siäl, som qwider, qwittrar och knulrar som en turturdufwa. Swedberg SabbRo 1391 (1702, 1712).
Spoiler title
Spoiler content