1) med avs. på hår: göra krusig, krusa; numera bl. (vard.) refl.: bliva (stundom: vara) krusig l. lockig; förr äv. i p. pf. ss. adj.: krusig, lockig. Rydqvist SSL 1: 195(1850). (Skrivarens) rödgula hår .. låg upplagdt i små halft knollrade testar kring (ansiktet). Backman Dickens Pickw. 1: 306(1871). Håret knollrar sig lätt och något i likhet med biskop Tegnérs. Bergman Hancken 18(1920).
2) om snöre, tåg o. d.: av sig själv bilda knut l. knutar, trassla sig; i förb. knollra (i)hop sig (se särsk. förb.).
Särsk. förb.: KNOLLRA IHOP SIG10 04 0, äv. HOP SIG4 0. (föga br.) till 2: om snöre, tåg o. d.: trassla ihop sig. SDS 1897, nr 325, s. 2.
