SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNORTIG, adj.
Etymologi
[avledn. av KNORT, sbst.1, l. KNORTA, sbst.]
(†) bildl.: besvärlig, svår, kvistig. För din honneur skull har jag varit vidlöftig: ty nu kan man inbilla sig, att du knutit så knortiga knutar för mig, att jag med mindre möda och ord har eij kunnat utreda mig. Wallenberg (SVS) 2: 103 (1764).
Spoiler title
Spoiler content