SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNYCK, sbst.1, r. l. m.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) knyck, låg backe, nor. knyk, bärgknalle, isl. knjúkr, högt o. brant fjäll; besläktat med KNOKA, sbst.]
(i Finl.) topp l. krön av en backe l. höjd. När vi kom till kalkbruksbacken .., stannade en af vagnarna. Hästarna orkade ej få den uppför högsta knycken. Bengts Vargt. 40 (1915).
Spoiler title
Spoiler content