[jfr sv. dial. (Finl.) knyck, låg backe, nor. knyk, bärgknalle, isl. knjúkr, högt o. brant fjäll; besläktat med KNOKA, sbst.]
(i Finl.) topp l. krön av en backe l. höjd. När vi kom till kalkbruksbacken .., stannade en af vagnarna. Hästarna orkade ej få den uppför högsta knycken. Bengts Vargt. 40(1915).
