publicerad: 1936
KNYTTEL, m.; best. -n; pl. -tlar.
Etymologi
(†) knölpåk, käpp; kavle; jfr KNYPPEL 1. Keysaren lät slå honom medh Knytlar. Schroderus Os. 1: 157 (1635). Dens. Albert. 2: 133 (1638). När man sådant (dvs. en fiskfjälliknande kropp i svinets gom) .. förmärker, strax skal man .. sticka een Knyttel twärt i Munnen på Swijnet, at man kan see ther in. IErici Colerus 2: 215 (c. 1645).
Spoiler title
Spoiler content