publicerad: 1936
KNÄTT knät4, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svagt ljud, knäpp, kny; äv. övergående i bet.: det allra kortaste yttrande, ”knyst”; särsk. ss. uttr. för motsägelse l. protest. I hela det stora huset hördes ej knätt eller kny. Fröding Eftersk. 2: 6 (1887, 1910). Hör nu, inte ett knätt om det här förstår ni. Persson Hyckl. 133 (1908). Det enda knätt, som hördes, kom från en bagge. Hasselblad BergslVärml. 116 (1929).

Spoiler title
Spoiler content