SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1936 KNÄTTA knät3a2, v. -er, knätte (Lundell), knätt ((†) ipf. knatt Schultze). vbalsbst. -ANDE; jfr KNÄTT, sbst.1 Etymologi [sv. dial. knätta, knäppa, giva svagt ljud ifrån sig, motsv. nor. dial. knetta, giva svagt ljud ifrån sig, knysta, isl. knetta; sannol. en presentisk n-utvidgning av germ. kneðan (med stark böjning), trycka (sönder), knåda, som föreligger i feng. cnedan, fht. knetan; jfr KNATTRA] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) låta höra ett svagt ljud; äv. oeg. l. bildl.: ”knysta”; äv. opers. (Sv.) Dät knatt icke ur hånom, (lat.) Ne minimum edidit sonum. Schultze Ordb. 2340 (c. 1755). Lundell (1893; angivet ss. folkmål). SAOB Alfabetisk lista knärka knäs knäst adj. knätt subst.1 knätt subst.2 knätta verb knättande knäva subst. knävel subst.1 knävel subst.2 knävelborr subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
