SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNÄVLING knä3vliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[avledn. av KNÄVEL, sbst.1]
1) (†) sjöt. knävring; jfr KNÄVEL, sbst.1 1 a. Rajalin Skiepzb. 231 (1730).
2) (förr) benämning på ett slags karvstockar som brukades i Skåne, särsk. för antecknande av böter som bönderna i en by hade att erlägga till byalaget. Lovén Folkl. 27 (1847). Nilsson FestdVard. 59 (1925).
Spoiler title
Spoiler content