SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOCKA kok3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING, -ERI (numera bl. i Finl., tillf., Wallin Bref 17 (1840)); -ARE (numera bl. i Finl., tillf., BoupptRasbo 1769), -ERSKA (numera bl. i Finl., tillf., Tegnér SvBild. 302 (i handl. fr. 1693)).
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) kocka; delvis avledn. av KOCK, sbst.1, delvis efter t. kochen (se KOKA, v.2) med anslutning till KOCK, sbst.1]
(numera nästan bl. i Finl., vard.) syssla med matlagning, laga mat; stundom med obj. betecknande måltid l. maträtt. Tegnér SvBild. 302 (i handl. fr. 1693). (Jag) kockade min kvällsvard. Wallin Bref 122 (1847). Vasili kockade i sin hvita drägt. Wetterhoff Skog 2: 269 (1887). Hedenvind-Eriksson Hjul. 149 (1928).
Spoiler title