[jfr ä. t. coercieren, eng. coerce, ffr. cohercier, coercer; av lat. coercēre, innesluta, hålla samman m. m., av com (se KON-) o. arcere, tillsluta, förhindra, besläktat med arca, kista, låda (se ARK, sbst.1). — Jfr KOERCIBEL]
(†)
1) refl.: begränsa sig; anträffat bl. i fråga om framställning: fatta sig kort(are). OxBr. 10: 316(1631).
2) hålla i tygeln; tukta. RP 11: 104(1645). Huruledes han skal coerceras och straffas för oflijt, fins fuller i Kongl. Skråordningen. Schück VittA 3: 150(i handl. fr. 1674). —
