KOGG kog4, äv. KOGGE kog3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Berch PVetA 1766, s. 27); stundom KOGGER kog4er, r. l. m., best. -n; pl. -grar; stundom KUGG kug4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
[fsv. kogger, liksom d. kogge, isl. kuggr, av mnt. kogge l. mnl. kogghe, bredt, klumpigt transportfartyg; jfr meng. cogge, ävensom fht. coccho, mht. cocke, bredt fartyg med rundad för o. akter]
(förr) sjöt. benämning på (fartyg av) en i sht av hanseaterna för krigsbruk o. handelssjöfart använd, lastdryg fartygstyp av relativt stor bredd o. vanl. med höga kastell i för- o. akterstäven. OPetri Kr. 120(c. 1540; i fråga om förh. på 1300-t.). xvij Aprilis bleff kugge[n] driffwin, och beckath. SkeppsgR 1546.Konung Birger (lät) på Gotland utrusta stora koggar (d. v. s. lastfartyg). Cederschiöld Erikskr. 203(1899). Börjeson SthmSegelsjöf. 119(1932).
Anm. I vissa (sjö)lexika o. äldre reseskildringar förekommer ss. benämning på vissa holländska, mindre fartyg (med en mast o. ”svärd”) vid sidorna) det med kogg icke besläktade ordet KAG (cag(h), kaag) [av holl. kaag, av oklart urspr.] SymbLitt. 139(1662; i fråga om holl. förh.). Tersmeden Mem. 1: 297(c. 1780). Stenfelt(1920).
