SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOGNITION, r. l. f.
Ordformer
(förr äv. skrivet cogn-)
Etymologi
[jfr t. kognition (i bet. 1, 2), eng. cognition (i bet. 1, 2), fr. cognition (i bet. 1); av lat. cognitio (gen. -ōnis), inlärande, (rättslig) undersökning, vbalsbst. till cognoscere (se KOGNOSCERA)]
(†)
1) kunskap, kännedom. LReg. 431 (1662). Innan en får en perfect cognition af alla böcker .. behöfver han många åhr Biblioteket upwakta. Rudbeck Bref 176 (1679). ÄSvBiogr. 5: 144 (c. 1722). Ekbohrn (1904).
2) efterforskning, undersökning; särsk.: rättslig undersökning. RP 12: 402 (1648). Ährender, som til General-Krigz-Rättens cognition ock domb höra. 2RARP 2: 236 (1723). Ekbohrn (1904).
Spoiler title