SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOKAIN 1kai4n (trestavigt), äv. kωk1- l. kok1-, stundom 1-, n. (UpsLäkF 1867—68, s. 307, osv.) l. r. (SAOL (1900; jämte n.) osv.); best. -et, ss. r. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Ordformer
(förr ofta skrivet cocain)
Etymologi
[jfr t. kokain, eng. cocaine, fr. cocaïne; bildat till KOKA, sbst.4]
av kokabuskens blad framställt ämne som (vanl. i form av ett vitt, kristalliniskt pulver med svagt bitter smak) användes ss. njutningsmedel, varvid det brukas ss. snus l. förtäres, samt till medicinskt bruk, i sht ss. bedövningsmedel. En pris kokain. UpsLäkF 1867—68, s. 307. Den karakteristiska verkan af kokainet yttrar sig i en häftig retning af det centrala nervsystemet. Hygiea 1891, 1: 420. Kokainet .. användes till insprutning eller bepensling av slemhinnor. Arrhenius Kem. 273 (1919). Kokainet är ett sedan århundraden av vissa sydamerikanska folk begagnat berusningsmedel. Wigert PsykSj. 2: 123 (1925).
Ssgr: KOKAIN-BEDÖVNING. med. Nyström Kir. 1: 59 (1926).
-FÖRGIFTNING. i sht med. Hygiea 1891, 1: 421.
-HANDEL. handel med kokain. Koch EmigrLand 271 (1910). I de stora kulturländerna har man måst vidtaga .. skyddsåtgärder mot den illojala kokainhandeln. Wigert PsykSj. 2: 125 (1925).
-HUNGER. i sht med. jfr HUNGER 1. Wigert PsykSj. 1: 45 (1924).
-HÅLA, r. l. f. (vard., nedsättande) jfr -NÄSTE. Upsala(A) 1922, nr 12, s. 6.
-INJEKTION. med.
-INSPRUTNING~020. med.
-LANGARE. (vard., nedsättande) DN(A) 1928, nr 109, s. 6.
-LÖSNING. med. konkret. Öhrvall Smaks. 38 (1889). Pensling (av slemhinna) med kokainlösning. Thunberg Livsförrättn. 144 (1924).
-MISSBRUK~02 l. ~20. —
-NÄSTE. (ngt vard., nedsättande) Polisen avslöjar ett kokainnäste. SvD(A) 1925, nr 176, s. 5.
-PULVER.
-RUS.
-SMUGGLARE.
-SPRUTA, r. l. f. med. spruta för insprutning av kokainlösning i kroppen. VaruförtTulltaxa 1: 466 (1912).
Avledn.: KOKAINISERA, v., -ing. [jfr eng. cocainise] med. i bedövningssyfte behandla med kokainlösning. Hygiea 1895, 2: 200. Palpationen i näsan utföres .. med eller utan föregående kokainisering. LbKir. 2: 168 (1922).
KOKAINISM, r. [jfr t. kokainismus, eng. cocainism, fr. cocaïnisme] med. (kronisk) kokainförgiftning; äv.: vanemässigt användande av kokain ss. njutningsmedel, missbruk av kokain; ngn gg om kokainhunger. Hygiea 1891, 1: 423. Wigert PsykSj. 1: 45 (1924). SvUppslB 15: 720 (1933; om kokainhunger).
KOKAINIST, m.||ig. person som är hemfallen åt kokainmissbruk. Hygiea 1891, 1: 424.
Spoiler title
Spoiler content