SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOKA, sbst.5, f.; pl. -or l. -er.
Ordformer
(äv. koke)
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(†) ett slags sabel. G1R 11: 330 (1537). 2SthmTb. 1: 135 (1546). — jfr KRUM-KOKA.
Spoiler title
Spoiler content