KOKOTT kokot4 l. kå-, äv. kω-, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet cocotte)
Etymologi
[liksom t. kokotte, eng. cocotte, av fr. cocotte, eg.: höna, sannol. bildat (i barnspr.) till coq, tupp. — Jfr KOKARD,KOKETT]
(i sht i fråga om utländska förh., företrädesvis i vitter stil) prostituerad kvinna (som uppträder med viss elegans o. för ett jämförelsevis dyrbart, luxuöst liv), demimond. Lundström Polcirk. 78(1881; i fråga om franska förh.). Alexandre Dumas' sentimentala, renhjärtade kokotter. Laurin Skämtb. 422(1908). (På gatan i Paris) sitter en kokott i sitt ekipage, som håller utanför en pälsbod. Bergman JoH 60(1926).
Ssg: KOKOTT-VÄRLD(EN). (i fråga om utländska förh., i sht i vitter stil) sammanfattningen av de personer som tillhöra kokotternas krets, demimond (se d. o. 1). Benedictsson SSkr. 7: 158(1887). En roman från artist- och kokottvärlden i Paris. NoK 83: 91(1927).
