SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLON 4lon, sbst.1, r. l. m. (LittT 1796, s. 242, osv.), stundom n. (Weste, Auerbach (1911)); i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(förr vanl. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. kolon, n.; eng. colon, fr. côlon; av lat. colon (gen. coli), av gr. κόλον, tjocktarm; jfr KOLIK]
anat. o. veter. den del av tjocktarmen som befinner sig mellan blindtarmen o. ändtarmen, koliktarm. BOlavi 52 a (1578). Lindestolpe Skörb. 8 (1721). Broman Männ. 2: 185 (1925).
Ssgr (med. o. veter.): A (vanl. skrivet coli-) [förleden är den lat. gen. sg. coli]: KOLI-BACILL, -BAKTERIE, se B.
B: KOLON-BACILL. (koli- (coli-) 1910 osv. kolon- 1897 osv.) kolonbakterie. Sundberg Mikroorg. 434 (1897).
-BAKTERIE. (koli- (coli-) 1931 osv. kolon- 1900 osv.) normalt förekommande tarmbakterie, särsk. i tjocktarmen.
Spoiler title
Spoiler content