SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOLIK kωli4k, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. tillf., jfr 1 slutet) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet chol- l. col-. -ic 17321763 (: Colicfeber). -ick 1745. -ik 1734 osv. -ique (-v-) 17161809. Anm. I ä. tid användes äv. (tidigast uteslutande) den lat. formen c(h)olica. Herlicius Alm. 1640, s. 47. Humbla Landcr. 360 (1740))
Etymologi
[jfr dan. o. t. kolik, eng. colic; av fr. colique, av mlat. c(h)olica, efter gr. κωλική (i uttr. ὀρύνη κωλική, tarmlidande, kolik), fem. till κωλικός, adj. till κῶλον, lem, viss tarm (se KOLON, sbst.1). — Jfr KOLIT]
1) benämning på ett vid olika slag av sjukdomar hos människan förekommande symtom bestående i plötsligt o. anfallsvis uppträdande, häftiga (knipande l. skärande l. spännande) buksmärtor, ”magplågor”, ”magknip”; jfr BUK-REV. Serenius EngÅkerm. 206 (1727). Jag fick en sådan hastig Colique, at den betog mig aldeles målet. Modée Dår. 54 (1741). RödKMedUppslB 172 (1932). — jfr BLOD-, BLÅS-, GALLSTENS-, MENSTRUAL-, NJUR-, STEN-, VÄDER-KOLIK m. fl. — särsk. (numera bl. tillf.) i pl.: kolikanfall. Modée Dår. 54 (1741). Kolikerna (voro) emellanåt mycket smärtsamma. SD(L) 1902, nr 455, s. 2.
2) veter. hos vissa husdjur (i sht häst), gemensam benämning på sjukdomstillstånd som giva sig tillkänna gm oro o. tecken av smärtor i bukhålan (oftast förorsakade av förstoppning l. tarmvred). Lundberg HusdjSj. 350 (1868). ÅrsbVeterInst. 1886, s. 11. Vennerholm o. Svensson 311 (1892). — jfr BLÅS-, FÖRSTOPPNINGS-, KRAMP-, VÄDER-, ÖVERFODRINGS-KOLIK m. fl.
Anm. Hos Swedberg Schibb. 256 (1716) anföres ordet med bet.: tarmvred.
Ssgr (i sht med. o. veter.): (1, 2) KOLIK-ANFALL~02, äv. ~20.
(1) -DROPPAR, pl. farm. benämning på olika vid koliksmärtor i sht förr använda ”droppar” (företrädesvis tinkturer). Wistrand Husmed. 301 (1840). Lindgren Läkem. (1891, 1902).
(1) -FEBER. (†) om viss sjukdom med feber o. buksmärtor ss. symtom. Linné GenMorb. 8 (1763).
(1, 2) -PLÅGA, r. l. f. nästan bl. i pl. Tersmeden Mem. 3: 269 (1747).
(1, 2) -SJUK. ofta i substantivisk anv. Lovén Anv. 77 (1838). Koliksjuka hästar. NF 8: 1026 (1884).
(1, 2) -SMÄRTA, r. l. f. nästan bl. i pl. Huss Typhus 13 (1855).
(1) -STEN. (förr) sten av mineralet serpentin, avsedd att uppvärmd läggas över magen vid kolik. VetAH 1746, s. 25.
(1, 2) -TARM. (numera föga br.) anat. benämning på den del av grovtarmen, som är belägen mellan blindtarmen o. ändtarmen o. som enligt ä. medicinsk uppfattning var säte för koliksmärtorna. Sönnerberg Loder 445 (1799). 2NF 28: 476 (1918).
Spoiler title
Spoiler content