KOLONISATÖR kol1onis1atö4r l. kå1- l. kω1-, l. -ån- l. -ωn-, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. colonisateur, adj. o. sbst.; till KOLONISERA]
motsv. KOLONISERA 1:person (l. land) som koloniserar ett land l. en plats, person (osv.) som anlägger l. grundar kolonier. CVAStrandberg 5: 359(1862). Nicaragua's andre eröfrare och kolonisatör, Francisco Hernández de Córdova. Bovallius CentrAm. 469(1887). Engelsmännen ha rykte om sig att vara de bästa kolonisatörerna. GHT 1926, nr 26, s. 3.
