KOMMISSARIAT kom1isar1ia4t l. -sa1r-, n. ((†) m. RP 11: 545 (1646)); best. -et (ss. m. -en); pl. =, äv. -er.
Etymologi
[jfr t. kommissariat, eng. o. fr. commissariat; avledn. av KOMMISSARIE]
1) (†) motsv. KOMMISSARIE 1: förhållande(t) att representera en stat vid internationella förhandlingar. RP 11: 545 (1646).
2) (i fråga om ä. förh.; se dock c) motsv. KOMMISSARIE 2: befattning ss. kommissarie; institution som ledes av en kommissarie; värksamhetsområde för kommissarie; av kommissarier bestående myndighet. Skole ock Commiss(arierna för kvarntullen) holla en wisz Längd på alle the Familier vthi theres Commissariat äro. Stiernman Com. 1: 954 (1627). ReglBancoV 1823, 2: 1 (om riksbankens ”kommissarier” ss. den myndighet som ombesörjde den dagliga administrationen av banken). — särsk.
a) mil. motsv. KOMMISSARIE 2 b. All boskapen wed Commissariatet slacktades och insaltades. KKD 12: 65 (1702). Så framt Regimentet står under något Commissariat, så kan ingen annan methode tagas til Lönings-Medlens utbetalande, än at de assigneras på Commissariatets disposition. PH 1: 238 (1720). Klingspors hjelteban har burit / Uppför kommissariatet. Runeberg 2: 107 (1848). WoJ (1891).
b) i Moskva förlagd institution som hade till uppgift att vaka över de under Karl XII:s ryska krig tillfångatagna svenskarnas öden o. att till de olika fångarna förmedla pänningunderstöd från hemlandet. Ennes C12Krig. 2: 297 (i handl. fr. c. 1750).
Ssgr: A: (2 a) KOMMISSARIAT-BETJÄNT; pl. -e l. -er. (-missariat- 1703 osv. -missariats- 1702—1798) (förr) underordnad tjänsteman vid kommissariat. KKD 12: 131 (1702). KrigsmSH 1798, s. 76. —
(2 a) -SEKRETERARE. (förr) sekreterare vid kommissariat. KKD 6: 351 (1713).
B: KOMMISSARIATS-BETJÄNT, se A.
