KOMMIS komi4s, äv. kom4is, äv. med fr. uttal, m.; best. -en; pl. -er ((†) = (Stiernman)).
Ordformer
(äv. skrivet comm-. -is 1625 osv. -iss 1644—1872)
Etymologi
[jfr t. kommis, affärsbiträde; av fr. commis, sekreterare, bokhållare m. m., eg. p. pf. av commettre, tillsätta, förordna, anställa, av lat. committere (se KOMMITTERA); jfr KOMMISS, KOMMISSARIE, KOMMISSION]
eg.: person som anställts av ngn l. erhållit ett särskilt uppdrag att utföra, tjänsteman, ombud; numera bl. (i fråga om utländska förh., föga br.) om tjänsteman (särsk. i underordnad ställning) i ett affärsföretag: affärsombud, affärsbiträde, handelsbiträde, bokhållare, kontorist. Then handterande Man .. (kan) sigh sielfwe vthi (handels-) Compagnied til Directores, och sine Barn til Commis och Factorer giöra låta. Stiernman Com. 1: 919 (1625). Hwilka begge Poster .. iagh förobligerar migh att betahla till Hr Swåger Capitein eller dess Commiss. BoupptSthm 1678, s. 1108 a, Bil. (1677). Altén Buesching 89 (1831). SvUppslB (1933; angivet ss. föga brukligt).
