SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KOMMUN komɯ4n (kåmmún ell. kåmmy´n Dalin), sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kommune, eng. commune; av fr. commune, av mlat. communa, communia, n. pl. av lat. communis (se KOMMUN, adj.). — Jfr KOMMUN, sbst.2]
1) samfällighet inom stat, som har bestämda territoriella gränser o. mer l. mindre självständigt vårdar sina egna angelägenheter samt äger viss beskattningsrätt över sina medlemmar; i allm. om s. k. primärkommun (i Sv. egentlig landskommun, köping som icke utgör del av annan kommun, ävensom stad); äv. (i fackspr.) i utvidgad anv., om kommun som består av ett flertal primärkommuner (t. ex. landstingsområde o. d.) l. om mindre samfällighet inom en primärkommun (t. ex. municipalsamhälle); äv. om området för samhälle av nämnda slag l. om invånarna l. myndigheterna l. förvaltningen inom detsamma. Borgerlig, kyrklig kommun. Skatter till kommunen. LittT 1796, s. 458. Geijer I. 1: 82 (1818). Hvarje socken på landet utgör för sig en särskild kommun, hvars medlemmar äga att sjelfve .. vårda sina gemensamma ordnings- och hushållnings-angelägenheter. SFS 1862, nr 13, s. 2. (De personer) som äga rösträtt inom sina kommuner. De Geer Minn. 2: 250 (1892). Göteborgs kyrkliga kommun. SFS 1915, s. 71. (Skoldistrikten) äro att anse såsom kommuner för tillgodoseende av folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter. BtRiksdP 1919, I. 11: nr 310, s. 42. Det (var) först .. 1862—1863 års lagstiftning som genomförde skilsmässan mellan borgerlig och kyrklig kommun. SvRiksd. II. 14: 67 (1934). — jfr LANDS-, LÄNS-, PRIMÄR-, SKOGS-, STADS-KOMMUN m. fl.
2) i oeg. anv. av 1: lokal sammanslutning av arbetarfackföreningar o. enskilda personer tillhörande det socialdemokratiska partiet med uppgift att tillvarataga partiets intressen vid politiska o. kommunala val m. m.; i ssgn ARBETAR-KOMMUN o. elliptiskt för denna ssg. ProgrSocialdemPartikongr. 1897, s. 6. Oljelund GrRidd. 85 (1926).
3) hist. benämning på var särskild av tvenne upprorsregeringar som bemäktigat sig makten i Paris åren 17921794 resp. år 1871; i sht om sistnämnda regering; äv. om det uppror som föranstaltades o. det välde som utövades av dessa regeringar; i sht i sg. best. Wallis Verldsh. 6: 408 (1879). Söderhjelm Revol. 1: 318 (1927).
Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr.; jfr KOMMUNAL, adj. ssgr): KOMMUN-ALLMÄNNING~020. —
-LÅN. kommunallån. RiksdRevRiksgäldsk. 1899, s. 327.
-MEDLEM~02 l. ~20. särsk. till 2.
(2) -ORDFÖRANDE~0200. Arbetet 1904, nr 98, s. 1.
(2) -STYRELSE. konkret. PT 1904, nr 95 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content