publicerad: 1937
KOMMUNION kom1ɯniω4n l. -u-, l. 01—, r. (m. Lind (1749), Deleen (1829); f. Möller (1790), Lundell); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet com-)
Etymologi
[jfr t. kommunion, eng. o. fr. communion; av lat. communio (gen. -ōnis), gemenskap, gemensam måltid, nattvard, avledn. av communis (se KOMMUN, adj.)]
1) (i fackspr.) handling(en) l. akt(en) att deltaga i nattvardsfirande, nattvardsgång; nattvardens sakrament; äv. om det moment av akten då nattvardsgästerna mottaga brödet o. vinet. Schroderus Os. III. 2: 9 (1635). Den 12 Sept. voro 18 man til communion af Savolaxska garnison. BtHforsH 2: 15 (1762). Om sjukas kommunion. Hb. 1917, s. 182. Det var augustinerbröderna, som .. krävde kommunion i båda gestalterna (dvs. med både bröd o. vin). Brilioth Nattv. 183 (1926). — jfr BARN-, PRIVAT-, SJUK-, SJÄLV-KOMMUNION.
2) (†) hopblandning, sammanblandning. Vthan någon Communion och beblandelsse med dee andre i förråd befindtlige Saker. BoupptSthm 1675, s. 983 a, Bil.
3) förhållande(t) att ngn l. ngt är nära förbunden (förbundet) med ngn l. ngt l. har ingått nära förening med ngn l. ngt, gemenskap; äv. konkretare: förbund; numera bl. rel.-hist. om förening mellan människa o. Gud (resp. en gud). (Vi tro att) vthi then personlige Föreeningen (mellan den gudomliga o. den mänskliga naturen hos Kristus) är thet then högste Communion och Gemeenskap, then Gudh sanfärdeligen hafwer medh then antagne Menniskian. Schroderus Os. III. 2: 227 (1635). Kommunionen, föreningen med gudomen spelar en mycket stor roll i antikens senare, mystiskt stämda religion under olika former. Nilsson GrRelH 102 (1921). IllRelH 401 (1924).
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): A: KOMMUNION-AKT. (-munion- 1913 osv. -munions- 1740—1896) jfr AKT, sbst.1 I 3. Humbla Landcr. 373 (1740). Rodhe SvGudstjL 353 (1923). —
-BOK, pl. -böcker. (-munion- 1725 osv. -munions- 1735—1930)
1) av prästerskapet förd (numera icke ovillkorligt föreskriven) matrikel i vilken för varje nattvardsgång nattvardsgästernas namn antecknas; jfr -LÄNGD. ProstbTveta 1725, s. 11. Wallquist EcclSaml. 1—4: 97 (1788; efter handl. fr. 1712). 3NF 12: 413 (1930).
2) för nattvardsgäster avsedd uppbyggelsebok; numera nästan bl. om bok i vars titel ordet ingår. Communion-Bok, Kallad Guds Barnas Himmelska Frögde-Måltid på Jorden. Luderhoff Rittmeyer (1730; boktitel). 3NF 11: 1045 (1929). —
-FÖRHÖR. (-munion- 1735 osv. -munions- 1890—1930) (numera bl. i vissa bygder förekommande) förhör som av prästen före nattvardsgången anställes med nattvardsgästerna för utrönande av deras kristendomskunskap. Stadga 20/3 1735, s. 4. Hb. 1811, s. 104. Därs. 1917, s. 160. —
-KALK. nattvardskalk; jfr KALK, sbst.1 I a. FinKyrkohSP 1: 7 (1726). Hagström Herdam. 2: 299 (1898). —
-LÄNGD. (-munion- 1791 osv. -munions- 1751—1930) jfr -BOK 1. Wilskman Eccl. 861 (i handl. fr. 1751). SFS 1915, s. 1163. —
-PSALM. (-munion- 1846 osv. -munions- 1823) psalm som sjunges under nattvardens utdelande. Weste FörslSAOB (1823). Brilioth Nattv. 448 (1926). —
-PÄNNINGAR l. PÄNGAR, pl. (-munion- 1723 osv. -munions- 1884—1901) mil. ur anslaget för arméns intendenturbehov utgående medel till bestridande av kostnaderna för kommunionvin o. oblater för truppens räkning. 2RA 1: 288 (1723). BtRiksdP 1901, Saml. 1. I. 2: nr 2, s. 128. —
-TVÅNG. skyldighet att (minst en gång om året) begå nattvarden. NF 8: 1122 (1884). Kommuniontvång .. stadgades i Kyrkolagen kap. 11 § 2 och upphävdes först 1863. SvUppslB 15: 834 (1933). —
B: KOMMUNIONS-AKT, -BOK, se A. —
-FÖRHÖR, -LÄNGD, -PSALM, -PÄNNINGAR, -VIN, se A.
Spoiler title
Spoiler content