SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOMPAKT kompak4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-)
Etymologi
[liksom t. kompakt, eng. o. fr. compact, av lat. compactus, eg. p. pf. av compingere, sammanpacka, av com (se KON-) o. pangere, fastsätta; rotbesläktat med KOMPAKT, sbst.]
som består av en tätt sammanpackad l. sammanpressad massa (som icke innehåller några hålrum o. vanl. alltigenom är av samma struktur), (samman)packad, sammanpressad; tät, fast; äv.: solid, massiv. En kompakt massa. Stridsberg Åkerbr. 32 (1727). Den kompakta bensubstansen bildar hos alla ben det yttre lagret eller barken. Thorell Zool. 1: 209 (1860). Kirunamalmen är kompakt, Gällivaramalmen kornig av något utdragna .. korn. Flodström Naturförh. 61 (1918). — särsk. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; stundom: orubbligt fast; äv. övergående i bet.: intensiv. Kompakt motstånd, (starkt o.) orubbligt motstånd. Kompakt majoritet, stor o. orubblig majoritet. En compact opposition. Berzelius Brev 14: 155 (1840). Separatintressen, uppburna af en kompaktare majoritet. Bolin Statsl. 2: 188 (1871). En kompakt katolsk majoritet. HågkLivsintr. 7: 263 (1926). Att göra imperiet till en ekonomiskt sluten och kompakt enhet. SvD(A) 1930, nr 123, s. 11. DN(A) 1934, nr 87, s. 8. (†) Statsskicket var .. efter Harald Hårfager mera compact i Norrige än i något annat land. SvLittFT 1837, sp. 461. särsk.
a) boktr. om sättning l. sats: som sättes resp. är satt utan mellanslag. Nordin Boktr. 378 (1881).
b) tekn. om konstruktion, apparat o. d.: som med sina olika delar är väl samlad inom ett begränsat utrymme. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 188. STSD(A) 1933, nr 274 B, s. 25 (om radioapparat).
Avledn.: KOMPAKTHET, r. l. f.
Spoiler title
Spoiler content