SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOMPETENT, m.; pl. -er.
Ordformer
(com-)
Etymologi
[jfr t. kompetent, eng. competent, dopkandidat; eg. samma ord (med mera ursprunglig bet.) som KOMPETENT, adj.]
(†) medsökande; äv.: sökande; jfr KOMPETITOR. Biurman Brefst. 118 (1729). Medan min Antecessor låg på båren, voro alla gator fulla med Competenter. Scherping Cober 1: 372 (1734). Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content