KOMPLETORIUM kom1pletω4rium l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier; förr äv. KOMPLET, sbst.
Ordformer
(complet 1621. kompletorium (com-) 1883 osv.)
Etymologi
[jfr mnt. o. t. komplete, f., kompletorium, eng. completorium, completory (jfr eng. complin); av kyrkligt lat. completorium, till p. pf.-stammen complet- (se KOMPLETT) av complere (se KOMPLERA)]
i äldre l. katolskt gudstjänstfirande l. nyupptaget från äldre gudstjänstordning: bön (tidebön) förrättad vid den sista av dagens bönetimmar; efter gammal ritual gestaltad aftonbön. Min Vesper medh Complet fick ände nw. Fosz 51(1621; nt.: ik hebbe recht nû dê vesper gelesen). Slutbönen, kompletorium, (skulle förrättas) en stund efter solnedgången. OoB 1932, s. 411 (i fråga om medeltida förh.).Aftonandakt med Completorium lörd. 8,30 i domkyrkans (i Lund) absid. SDS 1934, nr 327, s. 10.
