KONCILIATORISK kon1siliatω4risk l. 01—, adj.
Etymologi
[jfr t. konziliatorisch, eng. conciliatory, fr. conciliatoire, till lat. conciliator, vbalsbst. till conciliare (se KONCILIERA)]
(i sht i fackspr.) medlande; försonande; försonlig; äv.: som innebär medling, medlings-. Dalin (1871). Det konciliatoriska och pietetsfulla draget i .. (Tegnérs) smak. Böök Tegnér 1: 74 (1917). För afveckling af tvister mellan stater, i folkrättslig ordning, användas .. konciliatoriska eller exekutoriska rättsmedel. Reuterskiöld Grundlag. 228 (1925).
