KONCESSION kon1säʃω4n l. -se-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. konzession, eng. concession, fr. concession, av lat. concessio (gen. -ōnis), avledn. av concedere, medgiva, av com (se KON-) o. cedere (se CEDERA). — Jfr KONCESSIV]
1) (numera i sht med ngt ålderdomlig prägel) medgivande; eftergift. Schroderus Os. III. 1: 352 (1635). (Heurlin) ger .. med sig så mycket som möjligt och gör alla billiga concessioner åt den förvända tidsandan. Tegnér (WB) 8: 639 (1839). (Man) tillät .. sig en liten koncession åt den gamla antikvariska skolan genom att i Götiska Förbundet invälja den originelle Per Tham. OoB 1931, s. 7.
2) av vederbörlig myndighet (i regel K. M:t) meddelat tillstånd (för viss person l. sammanslutning) att (uteslutande l. ensam) bedriva viss (industriell l. merkantil) värksamhet l. göra visst förvärv; numera särsk. om dylikt tillstånd att anlägga o. trafikera järnväg, att bearbeta malm- l. stenkolsfyndighet, att bedriva bankrörelse o. d. Söka, erhålla, bevilja koncession. Aldenstundh åthskillige Concessioner, Privilegier (osv.) .. äre åthskilligom .. till Manufacturers inrettande .. gifne. CivInstr. 61 (1655). Jernväg, för hvilken Kongl. Maj:t .. meddelat anläggningstillstånd eller såsom det på senare tider benämnts koncession. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 26, s. 3. Koncessioner åt enskilda banker. EkonS 1: 331 (1893). Hernberg Rättsh. 223 (1922). — jfr JÄRNVÄGS-KONCESSION.
Ssgr (till 2): KONCESSIONS-ANSÖKAN~020. —
-ANSÖKNING~020. —
-INNEHAVARE ~00200. —
-SYSTEM. —
