publicerad: 1937
KONDENSATION kon1dänsatʃω4n l. -den-, l. kondän1-, l. -aʃ- (kånndännsatschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kondensation, eng. o. fr. condensation, av lat. condensatio (gen. -ōnis), avledn. av condensare (se KONDENSERA)]
(i fackspr., numera nästan bl. i a, b, c) vbalsbst. till KONDENSERA: förhållandet att sammanpressa l. sammanpressas, sammanpressning, förtätning; kondensering. Serenius EngÅkerm. 187 (1727). Den ena (av luftens egenskaper) är dess starka sammantryckning eller sammanpackning, condensation, som sker af köld. Wallerius ChemPhys. 1: 79 (1759). Ehuru .. föga Condensation uti Härdning inträffar med Bränstålet. Rinman JärnH 982 (1782). — särsk.
a) fys. o. tekn. motsv. KONDENSERA a: överföring l. övergång av ånga l. gas i flytande form. Wallerius Tank. 35 (1776). Ångors kondensation eller återförande till flytande tillstånd sker antingen genom afkylning eller sammantryckning, eller ock genom båda methoderna gemensamt. Fock 1Fys. 469 (1855). 2NF 32: 1185 (1921). — jfr CYLINDER-, YT-KONDENSATION.
(c) -ELEKTROSKOP. elektr. med kondensator (se d. o. 3) försett instrument för undersökning av mycket svaga elektriska laddningar. Fock 1Fys. 558 (1855). —
(a) -HYGROMETER. fys. hygrometer avsedd att gm bestämning av daggpunkten undersöka luftens hygrometriska tillstånd, daggpunktsmätare. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 50. —
(a) -KÄRNA, r. l. f. fys. Timberg Meteor. 95 (1908). Kondensationskärnor finnas i allmänhet i riklig mängd inom de lägsta luftlagren i form av damm, stoft eller saltpartiklar, på vilka vattenångan kan slå sig ned i kondenserad form. NoK 60: 65 (1926). —
-MASKIN.
2) tekn. = KONDENSERINGS-MASKIN. Kondensations- eller lågtryckningsmachinen. Fock 1Fys. 502 (1855). —
(a) -PUNKT. fys. den temperatur vid vilken en gas kondenseras till vätska. Moll Fys. 1: 53 (1897). —
Spoiler title
Spoiler content