publicerad: 1937
KONDENSERA kon1dänse4ra l. -den-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kånndännsèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONDENSATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kondensieren, eng. condense, v., av fr. condenser, av lat. condensare, göra tjock l. tät, avledn. av condensus, tjock, tät, av com (se KON-) o. densus, tät (jfr DENSITET). — Jfr KONDENS-, KONDENSAT, KONDENSATOR, KONDENSOR]
(numera bl. i a, b, c, d, e) sammanpressa; förtäta; äv. i pass. med intr. bet.; i bet. a äv. refl. med intr. bet., ävensom intr. Vthi the hitzige Kroppar, blifwer thet feetachtighe i Blodet aff Wärman förtärt: Men vthi the Kalla, condenseras och förståckes thet, när thet kommer vthom Ådrarne til the kallare Ledemoter. Palmchron SundhSp. 402 (1642). Rinman JärnH 151 (1782). Welin Hvad nytt 1: 74 (1894). — särsk.
a) fys. överföra (gas l. ånga) till flytande form; äv. med saksubj. Triewald Eldmach. 2 (1734). (Vattenångorna) upstiga .., til dess köld, eller motstötande kalla Vindar condensera dem. VetAH 1800, s. 50. 1884 lyckades .. (Wroblewski) kondensera sumpgas och väte i flytande form. 2NF 32: 1185 (1921). — jfr INJEKTIONS-, YT-KONDENSERING. — särsk.
α) (numera mindre br.) refl. med intr. bet.: bliva kondenserad. Röken .. Condenserar sig .. och faller ned till en ej mera rökande syra. Scheele Bref 44 (1770). Stiernstolpe Cuv. 34 (1821).
β) intr., om gas l. ånga: bliva kondenserad, övergå i flytande l. fast form. Ångans egenskap att för samma temperaturskillnad lättare kondensera vid högre tryck, resp. större täthet, än vid ett lägre, där ångans täthet är mindre. TT 1895, M. s. 60. 2NF 17: 106 (1912).
b) kem. (på visst sätt) sammanbinda (två l. flera molekyler) till större molekyler l. molekylkomplex; äv. i p. pf. ss. adj. Kondenserade syror l. baser, syror resp. baser som innehålla flera medelst syre förenade atomer l. atomgrupper. Cleve KemHlex. (1883).
c) elektr. uppsamla (elektricitetsmängder); förtäta (elektrisk laddning). Fock 1Fys. 555 (1855). Högspända, kondenserade gnistor — flera hundra tusen volt. TMatFysKemi 1921—22, s. 99.
d) [efter eng. condensed milk] (i fackspr.) gm indunstning förvandla (mjölk) till en massa av tjock, seg konsistens; särsk. i p. pf. ss. adj., i uttr. kondenserad mjölk. Grotenfelt Mejerih. 45 (1881). En .. mycket använd konserveringsmetod är mjölkens kondensering. Walin Födoämn. 12 (1906).
e) (i vitter stil) bildl.: framställa (ngt) i förtätad l. koncentrerad form; äv. refl.: framträda i koncentrerad form. Att skrifva en lärobok är ej att uppspäda, utan att kondensera ämnet. Geijer I. 8: 17 (c. 1811). Qvintessensen .. (av skvallret) kondenserade sig för det mesta i detta utrop: ”Den stackars grefvinnan! ..”. Bremer Nina 414 (1835). Ahrenberg Männ. 2: 253 (1907).
-MASKIN. [jfr eng. condensing engine] ångmaskin där ångan efter fullgjort arbete i cylindern utsläppes i en kondensor, där den kondenseras till vatten så att ett vakuum uppstår; lågtrycksmaskin; motsatt: högtrycksmaskin; jfr KONDENSATIONS-MASKIN 2. Broling Ångb. 9 (1816). —
-VATTEN. fys. o. tekn. vatten bildat gm kondensering. TT 1871, s. 133. Kondenseringsvattnet kan .. användas till matarevatten för ångpannan. LB 3: 271 (1902).
Avledn.: KONDENSAT, n. [jfr eng. condensate, sbst.] tekn. till a: vätska bildad gm kondensering av ånga l. gas. JernkA 1905, s. 643. Det kondensat, som erhålles genom kolugnsrökens afkylning. KemT 1909, s. 75. —
KONDENSATION, se d. o. —
KONDENSATOR, r. l. m. [jfr t. kondensator, eng. condensator, fr. condensateur]
1) tekn. till a, = KONDENSOR 1. Lyceum I. 2: 144 (1810). Nyblæus Pharm. 392 (1846). Arcadius Folksk. 35 (1903).
3) elektr. till c: anordning för uppsamling av elektricitetsmängder till större belopp än som är möjligt på fristående ledare. Berzelius Kemi 1: 55 (1808). Nerén (1930). jfr GLIMMER-KONDENSATOR. —
KONDENSOR, r. l. m. [jfr t. kondensor, eng. condenser, condensor, fr. condenseur]
1) tekn. till a: apparat vari ånga l. gas kondenseras; särsk. om dylik apparat i ångmaskin l. ångturbin vari den avgående avloppsångan kondenseras (för att användas ss. matarvatten); jfr KONDENSATOR 1. Forsell PlanTransp. 20 (1820). Fock 1Fys. 495 (1855). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 65. jfr EJEKTOR-, INJEKTIONS-KONDENSOR.
2) fys. samlingslins l. sammanbrytande system av linser som användes för att koncentrera ljuset från en ljuskälla i en punkt l. på ett föremål; jfr KONDENSATOR 2. Roosval Schmidt 317 (1896). Lidforss Kås. 1: 170 (1908).
Spoiler title
Spoiler content