publicerad: 1937
KONFIRMAND kon1firman4d, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
gosse l. flicka som beredes till sin första nattvardsgång. Andersson (1857). En skara, klädd i hvitt, af unga konfirmander. Wirsén Fur. 73 (1896).
Ssgr: KONFIRMAND-BIBEL. —
-SKOLA, r. l. f. —
Spoiler title
Spoiler content